Camilla

Alla som känner mig någorlunda vet att jag haft mycket problem med huvudvärk. På jobbet hade jag rätt hög frånvaro och det gjordes utredningar hit och dit om vad det kunde bero på och egentligen kom vi väl aldrig fram till nåt. Nån släng av spänningshuvudvärk blandat med migrän. Jag hade alltså ont i huvudet flera gånger i veckan, och då så ont så man bara ville självdö. Inga piller hjälpte heller. Oftast inte i alla fall.
Under graviditeten mådde jag mycket bättre. Jag hade nog ont i huvudet max 5 gånger sammanlagt och ingen var gladare än jag :) Nu har det kommit tillbaka. Fast jag vet ju vad det beror på. Att gå och bära på bäbis, sitta o amma i konstiga ställningar, sova i konstiga ställningar är ju inte direkt ultimat för nacke och axlar. Inatt hade jag såå fruktansvärt ont i huvudet så jag tänkte att om Adrian vaknar och vill äta nu vet jag inte vad jag gör.
Min bror har också en teori. Han lider nämligen av samma fenomen och hans naprapat har sagt att han måste sluta sova på mage. Att ligga på rygg med en schyst kudde är bäst för nacken och axlarna. Undrar om det kan hänga ihop med att jag inte hade ont under graviditeten. Då låg man ju inte på magen, iaf inte på slutet. Ligger jag på magen så vet jag själv att jag spänner in armen under kroppen när jag ligger i nåt slags framstupa sidoläge.. Problemet är att jag kan fan inte somna på rygg. Vaknar ofta på rygg men att somna på rygg är stört omöjligt. Finns ju inget bättre än att ligga på magen och sova.. Än så länge sover jag dock mest på sidan då jag tycker det gör ont i tuttarna att ligga på dem :D

Nog svamlat om det..

Här hemma händer inte mycket förutom att bebisen växer.

Sista nätterna har han sovit helt okej och får man sova blir man helt klart en bättre människa och mamma. Han vaknar runt 1 och vill äta, och sen har han sovit fram till 4-5 och oftast somnat om igen fram till 6-7. Vet att sömnen kan vara fram och tillbaka under tillväxtsperioder och så så det är bara härda ut när det strular och njuta desto mer när man får sova.
Under vakenperioderna som blir allt längre så är det bära, bära som gäller. (Gissa varför man får ont i skallen?) Sitta rätt upp och ner still är inte kul. Då händer inget. Babygymet kan vara okej i kortare stunder om man är på rätt humör. Att ligga ner är överhuvudtaget rätt trist. Sitta upprätt ska man göra. Man kan ju missa nåt?!
Det händer så mycket just nu. Han är för go vår lilla plutt. När han ler med hela ansiktet så får man nästan en tår i ögat.





När man ligger o gymmar o är glad är gränsen mellan leende o skrik, hårfin =)



Hade tänkt samla om lite fler grejer men Lilleman kräver uppmärksamhet.