Camilla

Ibland känner jag mig mest ensam på hela jorden. Typ såna här mörka kvällar när Jimmy jobbar som han gör varannan vecka. De stora barnen är inte hemma och det känns som att husets väggar ska äta upp mig. Jag har så tråkigt och jag vet inte vad vi ska hitta på. Jag har inga kompisar eller bekanta som är mammalediga som vi kan umgås med. Mammavänner sökes!!

Är fruktansvärt less på att folk säger "Men är det inte lite skönt att vara ensam då?" Jo. Det kanske det är. Någon gång ibland fast jag gillar inte att vara ensam. Jag vill ha liv o rörelse omkring mig. Fast lite dubbelmoral. Tanken på att börja jobba igen ger mig kalla kårrar längs hela ryggraden! Jag vill alltid vara mammaledig.. Vore väl kanske annorlunde om man hade ett jobb man ville tillbaka till. Jag ska ta tag i det där nu. Om man skulle göra ett sista försök att plugga upp matten och söka till Sjuksköterskeprogrammet kanske..
Nu svävar jag iväg känner jag.

Jag vet liksom inte vad vi ska hitta på. Känns som att Adrian har skittråkigt och att jag hämmar hans utveckling genom att bara sitta hemma och glo men vad ska vi göra? Jag vet att han bara är 2 månader och att jag överdriver men ändå. Om någon månad när han är lite äldre ska jag våga mig till öppna förskolan här i Skultuna. Det skrämmer mig lite. Känner inte en enda kotte där så att gå in där helt ensam känns lite läskigt men man måste väl. Sen i vår ska vi nog börja babysimma.
Kan säga att min tristess inte beror på att vi har flyttat. Jag hade lika tråkigt innan vi flyttade och avståndet är liksom inget hinder. Vill jag ta mig någonstans så gör jag det. Fast det är klart. Att spontanumgås med tex Carola som bor ca 4 mil bort är ju liksom inte lika lätt. Varför umgicks vi inte mer när vi bodde grannar undrar jag? =)

Saknar mina stora ungar så jag håller på bli tokig. Förra höstlovsveckan så gav de mig gråa hårstrån men sånt glömmer man så snabbt. Det hör väl till i att vara mamma.

Adrian tycker att han har världens bästa storasyster. Titta så mysigt de har det. Ungefär 30 sekunder efter att jag tagit den här bilden så sov han <3



Idag har jag försökt träna på crosstrainern lite. Ujj ujj vad otränad jag är säger jag bara!! Vi har nu köpt en babyvakt så när bebisen sover ska jag kunna smita ner i källaren o träna lite men ändå höra när han vaknar. Tyvärr vill han på dagarna helst sova på oss fortfarande så när man lägger ner honom eller när han somnar i sin säng vaknar han lika snabbt igen. Läser om bebisar i hans ålder som sover middag i två-tre timmar åt gången men här där det bara korta och många powernaps under dagen.
I vilket fall så smet jag ner idag och efter 3 minuter på crosstrainern så trodde jag att min högra lårmuskel skulle brinna upp. Jag var inte så fasligt trött men det gjorde så ont i benet precis ovanför knät att jag fick lov att kliva av. Otränad eller nåt annat det vet jag inte. Så 6 minuter på crosstrainern idag. Jag kommer bli så fit... eller nåt.
Är faktiskt även ute o promenerar numera.
Sen det här med att äta rätt när man är ensam hemma. Hur kul är det liksom att ställa sig och laga mat åt sig själv? Måste helt enkelt bli bättre på att göra storkok så man kan ta fram matlådor ur frysen.

Nu har Adrian hunnit bli 8 veckor. Helt sjukt vad tiden går fort. Han börjar nu göra försök till att föra armen emot saker han vill ta tag i. Hela han sparkar o fäktar. Skulle han få tag i nåt och råka greppa tag i det så åker det direkt in i käften. Händerna är goda också. Min fina fina kille. Han är så söt så hälften vore nog. ( Inte alls mammapartisk)




Den här andra killen är inte så dum han heller. Minst lika söt :)



Ja.. Bella är ju såklart sötast hon också. :)



Lite lekparksbilder från förra veckan.

Nu har jag dragit iväg en halv novell och det har väl tagit sisodär 1,5 timmer för Lilleman är inte helt nöjd just nu. Men vad gör det. Jag har ju all tid i världen.

Nu vankas mat.