Hjärnspöken och hormoner!
Imorse exakt kl 7:44 vaknade jag av att min dotter stod bredvid sängen och sa "Mamma!", precis som hon gör när hon har växtvärk, ont i magen, drömt mardröm eller nåt. Jag hörde exakt hennes röst och rätt tonfall som hon har sådär när nåt tynger henne. Jag sov och hörde det långt borta och skulle precis slå upp ögonen och säga "Jaa?" när jag kom på. Hon är inte hemma!! Det var så äckligt. Jag var helt säker på att jag hörde henne men hon är hos sin pappa.
Sen fick jag en sån där äcklig känsla i hela kroppen att det hade hänt henne nåt. Jag var så nära på att ta upp luren och ringa till Danne men jag höll mig till klockan 10. Han skulle ju självklart ringa om det var nåt. Såklart var allt bra. Konstigt hur hjärnan kan spela en ett spratt sådär..
När jag berättade för henne om min "dröm" skrattade hon och sa "Du drömde nog. Då kan det hända sådär ibland" och lät som världens klokaste.
Hittade en gammal bild på oss!!
På förmiddagen trotsade jag min kropp och storstädade i badrummed medan Jimmy tog fönster och plockade/dammade i resten av lägenheten. På tisdag har vi ju visning. Jag är så nervös. Tänk om det inte kommer nå folk alls?
Efter städandet så dog jag typ. Magen stod i 4 hörn och ryggen kändes som att den hade gått av samtidigt som hela världen snurrade. Så jag sa till Jimmy att detta var det sista jag ansträngde mig innan bebis kommit. Det är inte värt smärtan efteråt.
Vid 14 drog Jimmy iväg på fotbollsmatch, Som han kläckte ur sig igår kväll att han glömt säga att han skulle på. Han måste älska att umgås med sin feta gravida sambo :/
Matchen började 17 i Möklinta så det var ju sent menade han på och de skulle nog inte åka förrän 15:30, men jag var nog den enda av oss två som fattade att då måste man ju åka hemifrån i tid också. Jo.. kl 14 åkte han o lär inte vara hemma före 20-21.
Jag kanske är hormonell men jag blev så ledsen när han åkte. Jag må vara tråkig just nu o inte orkar göra så mycket men det minsta jag vill ha är för fan lite sällskap. Så denna dag har också spenderats här hemma innanför hemmets fyra väggar ensam. Jag tänkte åka till mor o låna deras transportbur till katten men efter städningen imorse så orkade jag ärligt talat inte. Kroppen säger ifrån.
Finns inte ett skit att göra. Inte nåt att se på tv. Regnet vräker ner, datorns alla sidor kan man så vad gör man. Jo vankar av o an. Småäter lite. Småäter lite till. Borde laga mat o äta nåt riktigt men hur kul är det att laga mat till sig själv.
Hormonerna flödar. Jag bara gråter åt allt idag.
Imorgon kommer barnen hem. Längtar så. Då har man sällskap.
