Saknar mina barn.
Idag saknar jag mina barn så jag kan bli tokig. Fy fan för detta.
Jag undrar om folk som lever med sina barns pappa vet hur lyckligt lottade de är över att få ha sina barn hos sig jämt? Låter kanske sjukt att fundera så men jag tänker ofta på det när jag ser familjer på typ maxi eller nåt.
Tänk att det ska vara såhär jämt, jämt. Alltid varannan vecka. En del säger att man ska passa på att njuta. Att hitta på roliga saker. Visst det kanske är kul/ skönt en vecka, eller kanske två. Men inte jämt. Det kommer jag aldrig att tycka. Visst har jag lärt mig att acceptera, men det gör det faktiskt inte lättare.
I helgen är det dessutom midsommar. Vi är väl inte dem som benhårt hållt på traditioner om att dansa runt stången osv men vi brukar försöka hitta på något. Äta jordgubbar och tårta och lite god mat. Brukar åka ut till Anundshög på midsommarfirande, även fast jag hatar det. För barnens skull.
I år har jag inga barn. Värdelöst. Varför ska jag då fira midsommar? Känns som barnens tradition på nåt vis.
Idag har jag jobbat 75%. Det gick bra tydligen så var det bur-brist till en början på jobbet så vi fick bara köra på pallar i princip med kartonger på. Kartonger där övre kanten går ungefär i höjd med mina revben. Behöver jag säga att det inte är så ergonomiskt att packa så. Hoppas det är som vanligt imorgon. Om jag kan jobba imorgon överhuvudtaget. Har gått och mått småilla i flera dagar och ont i magen precis under revbenen och ikväll på jobbet var det inte kul. Mådde så illa så jag var helt säker på att jag skulle kräkas. Kräsmagade kan ju undvika att läsa nästa mening. Men jag kissar både fram o bak om vi säger så :P
Känns dock lite bättre just för tillfället än vad det gjorde för någon timme sen. Min mage är ju lite skum ibland så..
Nu ska jag duscha och sen sova. Jimmy jobbar över ikväll. Det suger. Jag vill kramas ju.
