Dagens I-landsproblem.
Att få lov att gå upp klockan 5.50 när jag vet att jag ska jobba till 22.50 ikväll. Inte tid att vila efter att jag lämnat barnen heller. Det blir en tung kväll men jag överlever nog även om det inte känns så i detta nu.
Att ha sån mensvärk så det känns som värkarna när det börjar bli dags att åka in till förlossningen för det gör för ont att vara hemma. Förutsatt att man är gravid då alltså.
Jag får sån extrem mensvärk 3-4 gånger om året så tack och lov inte varje gång. Dödsdömt vore att glömma painkillers hemma ikväll.
Hur jag ska göra med lunch innan jobb när jag ska till tandläkaren klockan 12 och förmodligen blir bedövad i halva munnen, inte optimalt att äta. Börjar jobba 14.30. Blir tidig lunch innan tandläkaren och många timmar innan lunchrast på jobbet ikväll.
I helgen satt vi och såg på tv när det blev reklam för Unicef och även en annan hjälporganisation jag tyvärr inte minns namnet på. Jag sa till Jimmy att det är sjukt egentligen att vi alla lever i samma värld men att de ska behöva ha det så illa medan vi sitter hemma och gnäller om att vi Adrian ritat på väggarna eller att blandaren i duschen får för sig att skålla oss när vi inte har rätt tryck på vattnet. Eller att möblerna är slitna och förstörda efter terroristAdrians framfart med bilar och grejer. Eller det bästa av allt, när sjutton ska jag ha tid att äta? Skämmigt nästan.
Å andra sidan lever man i sin egen verklighet. Allt är relativt och detta är ju saker man upplever som jobbigt just då. Jimmy sa det att många personer nog skulle behöva leva i svält, fattigdom och krig för att förstå hur bra vi har det.
Vi har förresten pratat om att skaffa ett fadderbarn. Just det..pratat om det. Det är ju tanken som räknas? Eller inte i detta fall. Måste läsa på lite om det.
Kommentarer
Trackback
