Knäckt mamma.
Usch, låter inte alls roligt. Milliam hade också en nej-period men nu är den över och det är jag tacksam över.
Trots är sjukt jobbigt, speciellt då man själv är trött, då krävs det inte mycket för att man ska tappa tålamodet/börja gråta. Jag förstår dig.
Milliam har också gjort sig hal som en ål då han vägrat gå hem och man känner sig som världens sämsta förälder när man står där och försöker bära honom hem, jag får typ känslan av att folk tror att man är sån där elak förälder som typ slår sina barn. Inte alls roligt. Det har dock hänt tre gånger att någon snäll person börjat prata med Milliam då han varit så och avlett honom och jag kan säga att jag är dem evigt tacksamma.
Jag hoppas att denna period snart går över för Adrian. För det är inte roligt. Och jag hoppas verkligen att dina barn lär sig sova längre på mornarna, jag förstår inte ens hur du orkar med dagarna :/
Ja där håller jag med dig fullständigt och det känns extra jobbigt då man känner så, att man är ensam om att känna som man gör. Fast det är ju precis som du säger, många väljer att fokusera på det positiva men jag blir bara arg då jag läser sånna bloggar. Ja Nathalie känns snäppet lugnare än vad Milliam var vid samma ålder t.ex., honom höll jag på att bli tokig på med allt klättrande minns jag, så självklart är barnen olika men jag har svårt att tro att det existerar barn som är som änglar hela tiden som folk ibland kan få det att låta ;)
Wohooo 6:20 är ju alltid något! Milliam har börjat vakna 06:10 numera. Först kom han alltid in 07:10 sen blev det 06:40 och nu senaste dagarna 06:10. Det går åt fel håll Millen!!! Oftast går det dock att få honom att somna om genom att säga "oj Milliam, nu måste vi gå och sova igen, det är natt fortfarande" sen lägger vi oss på madrassen inne hos honom och du brukar han somna om, tack å lov. Jag är sån som kräver mycket sömn :p
