En ond cirkel!

Det här med att vara själv med Adrian och Ninnie är något jag verkligen avskyr. Det blir liksom kaos redan från det att vi (Adrian) vaknar tills Jimmy kommer hem.

Han vaknar tidigt och får inte full uppärksamhet och då blir han grinig, och arg. Skriker högt bara man tittar på eller säger åt honom och efter ett par timmar med sånt uppförande är ju inte heller mitt humör på topp kan jag erkänna.
Ninnie däremot vill gärna ligga och dra sig länge på morgonen och då krävs det att jag efter att hon ätit vid 6 kan ligga i lugn och ro och få henne att somna om vilket jag oftast inte kan eftersom Adrian vaknar i samma veva. Då har vi även en trött och grinig bebis som bara vill bli buren och vaknar så fort jag lägger ner henne. Det innebär att jag får gå och bära på henne mycket, och då är Adrian arg och grinig och testar gränser för allt vad han är värd. Han vet tex att när jag bär Ninnie kan jag inte lyfta bort honom när han gör saker han inte får. Klättra på bord, gräva i blöjhinken osv osv. Nu har han blivit så lång så han kan öppna dörrar. Grinden vi köpte och satte för köksdörren är en väldigt bra investering kan jag säga.
Försöker jag leda bort honom så gör han sig hal som en ål och kastar sig på golvet, skriker och grinar. Oftast riktiga krokodiltårar. Då får jag lägga ner Ninnie och strax har jag återigen 2 skrikande barn.

Så de dagar Adrian är på förskolan så har jag ofta en sovande bebis i flera timmar för då har jag tid att få henne att komma till ro. De dagar Adrian är hemma har vi kaos. Jag hatar det ärligt talat. Men det blir förhoppningsvis bättre om några veckor när Ninnie blir äldre. Det sägs ju att vid 3 månaders ålder så blir de ofta bättre med magont och dylikt.

Adrian är en riktig pina nu, om man får säga så om sitt barn. Även när Jimmy är hemma och vi är två. Han slåss, rivs, nyps, och det värsta. Bits! Ibland helt oprovocerat så liksom morrar han med rösten för att berätta att han är arg. Är det något jag inte tål så är det när barn bits och det visar jag tydligt för honom och försöker pedagogiskt och bestämt tala om för honom att det är inte ok. Bekommer det honom? Inte ett dugg. Blir jag frustrerad? Massor.

Idag ska jag gå till öppna förskolan. Jag är skitnervös men han behöver ju aktiveras. Enda gånger han är 'snäll' är när vi är ute. Det älskar han. Skulle nog kunna vara ute vela dagarna om vi kunde. Jimmy håller på bygger farstubro och Adrian är med ute hela tiden och lullar omkring. Nöjd ovh glad hela tiden. Men så fort han kommer in blir han som förbytt.

Hoppas denna fas snart är över. Att Ninnie blir mer nöjd. Vi ger mer och mer ersättning då amningen inte fungerar alls denna gång. Hon blir inte mätt på min mjölk och jag tror faktiskt jag ska avverka amningen helt snart. Orkar inte hålla på när hon blir en helt annan tjej efter ersättningen och ammar jag så får jag sitta titt som tätt med missnöjd tjej för mjölken inte mättar. Fast jag vill ju gärna kunna amma på natten och ha kvar det där mysiga. Vi får se hur det blir. Huvudsaken hon blir mätt.

Hoppas även att den goa Adrian jag vet finns i honom kommer tillbaka snart. Men det är väl inte lätt att vara så liten och få syskon. Lilla älsklingen..

Kommentarer
Postat av: Carola

Babe! ❤ Skickar en styrkekram till dig, önskar vi bodde närmre så jag kunde hjälpa dig! Jag förstår du måste vara frustrerad! Men tids nog ger det sig & Adrian kanske kommer ur denna period eller fas.. Det står inte på så leker dom med varann!
Jag finns ett samtal bort om du behöver prata! ❤❤
KRAM!

2013-05-06 @ 21:37:03
URL: http://carolalola.blogg.se
Postat av: Josefin

Finns inte mycket att säga, jag känner din frustration bara genom att läsa. Håller med Carola, tids nog.. klen tröst just nu, men allt blir bättre med tiden. Det är tufft i början, många tårar och mycket ilska, frustration och trötthet. Håll ut bara och skriv av dig här, vi är många som förstår vet du :) Kramar!

Svar:
Camilla Dahlstedt

2013-05-07 @ 09:48:00
URL: http://nifesoj.bloggplatsen.se
Postat av: Erika

Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Att Millen blev kär i pippi och toy story har underlättat en hel del för mig kan jag säga! Jag märker direkt skillnad om han vaknat för tidigt för sitt egna bästa eller om han sovit klart då han vaknat. Har han vaknat tidigt är han kinkig, blir ledsen för minsta lilla, kryper in under skrivbordet om man säger åt honom och gör allt han inte får.

Jag tänker att Adrian bits, nyps och sånt kanske beror på svartsjuka? Han var ju riktigt mammig innan Ninnie kom så jag tänkte därför om du testat att göra någonting ensam med honom då Jimmy är hemma och kan ta hand om Ninnie? Typ gå ut, ta med honom på affären, bara någonting litet så han får känna att mamma bara är hans emellanåt? vet inte om det skulle hjälpa men kan ju vara värt ett försök? :)

Milliam vaknade också kring 5 förra våren, i år har vi mörkläggningsgardin och han har inte påverkats av att det blivit ljusare ute i år, kanske bara slumpen :p Adrian kanske är sån som jämt vaknar tidigt men annars kanske en rullgardin vore något? Vet inte om det är bra i längden att vänja barn vid att sova i mörker men jag tycker det är värt just nu, hellre ett glatt barn och en glad mor än tvärtom ;)

Vi gjorde något extremt dumt med Milliam, då han var strax över halvåret så vaknade han och bara snuttade sen somnade han om, sen slutade jag amma på nätterna och gav ersättning istället, gav då samma mängd som på dagen och efter ett tag vaknade han mer och mer gånger per natt och åt lika stora mål som på dagen, det misstaget tänker jag inte göra om kan jag säga. ;) Så amma på natten tänker jag fortsätta med tills Nathalie sover hela nätter, dels för magens skull och sen för att få behålla det där mysiga ett tag till :)

Nu blev det världens längsta kommentar känner jag och lite av en sån där kommentar "jag har lösningen på alla dina problem" men så är det inte, jag är långt ifrån en expert, haha! Håller tummarna på att snälla goa Adrian tittar fram snart och han han börjar sova längre så han inte blir trött för tidigt :)
Vi gör det förbaskat bra vi mammor, kom ihåg det, för det är minsann inte lätt alltid!

Svar: Jag tror verkligen att Adrians beteende just nu är en reaktion på svartsjuka. Det är väl inte så konstigt. Speciellt inte när han inte pratar så att han kan förmedla sig. Just nu pekar han fram och tillbaka med hela armen och låter eh eh eh.. som Lille- Skutt gör :) Vi har en mörkläggningsgardin i Adrians rum. Tyvärr hjälper den föga. Speciellt inte då han ofta vaknar på nätterna och är hysterisk och det enda som lugnar honom är att få sova på soffan med pappa. Vad gör man inte för sömnen liksom.
Adrian åt också länge och väl på natten. Slutade faktiskt i början av detta året tror jag. Ninne är inte alls likadan så jag hoppas vi slipper. Hon äter en gång oftast medan Adrian kunde vakna 4-5 gånger per natt och använda mig som napp. Han tog ju inte nappen helt förrän vi slutade amma.
JAg tog det inte alls som att du har lösningen på mina problem. Haha.. Alla tips tages tacksamt emot jus nu känner jag :)
Camilla Dahlstedt

2013-05-11 @ 23:14:46
URL: http://erikanaslund.blogg.se/
Postat av: Erika

Haha ja men man vet ju aldrig, låter ju nästan lite som så då man kommer med tips. Ja det förstår jag, då man testat allt är alla tips mer än välkomna!
Ajdå, ja då var det värre, då är han kanske helt enkelt bara en morgonmänniska, fast jobbigt att han vaknar så tidigt att han blir kinkig, får hoppas det går över snart helt enkelt :/
Ja så är det med Nathalie också, nu har hon sovit tre hela nätter också, så jag känner mig bortskämd! Nathalie vägrar napp än, hon förstår inte hur man gör utan trycker bara ut den med tungan,

2013-05-13 @ 15:40:10
URL: http://erikanaslund.blogg.se/
Postat av: Josefin

Ingen aning vad du skulle svara, men det blev blankt,haha :)

Svar: Haha.. nä jag har nog inte heller en aning om vad jag skulle skriva :D
Camilla Dahlstedt

2013-05-15 @ 10:03:10
URL: http://nifesoj.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0