När jag äntligen somnat inatt så började Adrian strula. Snorig som få. I morse velade jag om huruvida han skulle till dagis eller inte. Eftersom det äntligen börjar släppa och gå bra där. Lite snor kan man inte ha dem hemma för får man alltid höra men nu snackar vi inte lite snor så han blir hemma. Tycker att om fler föräldrar höll sina barn hemma när de är supersnoriga och förkylda så kanske inte samma bakteriemängder skulle florera på förskolorna. Och nu snackar jag återigen inte 'lite' snor. Samma sak när de har hosta. Hosta kan de dras med i flera veckor efter sjukdomar och då kan man givetvis inte ha barnen hemma. Men när det är ny färsk, slemmig hosta så de hostar hela tiden, så låt dem vara hemma. I synnerhet om man inte har ett jobb att gå till själv. Minsta motgång och han bryter ihop och då sprutar det vätskor ur alla hål i ansiktet. Han verkar trött också. Känns verkligen inte som att det vore för hans skull om jag lämnade honom idag. Så idag blir vi hemma och kurerar oss. Min heldag i sängen som jag sett fram emot får vänta. Som vanligt känns det som. Men Adrians välbefinnande går helt enkelt före mitt. Hoppas vi kan gå i morgon så vi inte får börja om sen.
aaw:( jag är ju mestadels hemma förutom hoppar in på jobb då å då, men jag tycker som du, lite snor gör inget, men är de så att de rinner hela tiden så tycker jag att barnen ska va hemma. Gabriel hade feber inatt så han är också hemma.. dock sov han en jäääättelång vila idag, men antar att han behövde de?
