Med sorg i hjärtat...

kan jag nu säga att vi har slutat amma. Med blandade känslor. Det var ju detta jag ville nu. Känner att 8 månader är nog. Men samtidigt var det ju mysigt. En speciell kontakt man har med sitt barn som jag aldrig får tillbaka.

Efter att vi var på Bvc i onsdags och han hade gått upp så dåligt så har han fått massa välling i flaska. Förmodligen upptäckte han väl hur smidigt det var att käka ur nappflaska då. Det kommer snabbt och han behöver knappt anstränga sig. Mätt blir man också. Tuttens tid är förbi!!

Jag har ju fortfarande en hel del mjölk kvar så för att undvika mjölkstockning så måste jag ju få ur mjölken så min tanke var ju att trappa ner på amningen. Adrians tanke är numera att bita mamma skithårt i tuttarna med sina sylvassa tänder och skrika om man försöker stoppa in tutten i munnen på honom. Ingen höjdare vill jag lova. Så nu är jag och bröstpumpen bästa vänner. Pumpar ur det värsta trycket ibland och hoppas att det sinar fort. Hoppas även jag slipper mjölkstockning. Ont gör det i alla fall.
Det är förvisso väldigt skönt att vi är överens om beslutet nu, jag och Fisen

Jag måste ändå säga att jag är stolt över mig själv. Jag hade skitjobbigt i början. Det gjorde så jävla ont att amma. Jag skrek och grinade. Hade ångest varje gång det var matdags. Kändes som han sög eld ur tuttarna första tiden. Men pga att det funkade så bra för Adrian så kämpade jag på och när vi bekämpat torsk och djävulskap så blev det bra. Det är jag glad för idag.

Jag vill verkligen poängtera att jag inte är en sån person som propagerar amning till varje pris. Det är något man avgör själv hur mycket energi man vill lägga ner på att kanske få det att fungera. Glada mammor ger glada barn. Men för mig var det rätt att kämpa på och det är jag glad över idag.

Tyvärr lär väl Tant Röd komma på besök nu snart och det har verkligen varit skönt att vara utan. Men men. Nu får Jimmy börja hugga in och hjälpa till på nätterna. Såå skönt! Förhoppningsvis kommer Adrian underfund med att man kan sova hela natten istället. Men en dag i taget.


Kommentarer
Postat av: Josefin

Skönt för er alla, även om jag förstår att det känns lite vemodigt :)

2012-05-12 @ 10:36:30
URL: http://nifesoj.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0