Camilla

Ibland önskar jag att jag hade någon slags last. En nyttig helst. Något för att pigga upp. Jag känner mig så trött. Kaffe tex dricker ju många för att piggna till. Synd att det smakar rävgift. Det är väl inte helt nyttigt heller men bättre än socker och cola exempelvis. Har en vännina som under sina jobbiga perioder i livet tog till cigaretter. Absolut inget jag tycker är bra eller skulle vilja men jag kan förstå. Man tar till olika medel för att orka helt enkelt.

 

Igår la jag mig klockan 20:40. Hade jag fått sova oavbrutet kanske jag varit piggare men inte nog med att Ninnie är morgonpigg just nu, hon vaknar 300 gånger per natt o skriker också. Inte alltid skriker för att hon är ledsen, men kanske skriker till så att man blir väckt. Ett nappinstopp eller så. Hon försökte göra morgon redan 04.57. Låg och pratade så glatt och alla möjliga vidriga tankar flög igenom huvudet  på mig om hur jag skulle ta mitt pick o pack och flytta ut i skogen ensam, men på något magiskt sätt somnade hon visst om. 06.20 var det morgon och det är ju en betydligt behagligare tid att kliva upp. Inte fullt så många vidriga tankar heller.

 

Inatt drömde jag dessutom en oerhört läbbig dröm. Min brors exfru, Nicolina (som fortfarande är som en släkting)var med i en ridolycka och blev totalförlamad. Jag grät och grät och var så ledsen och det kändes så verkligt. Hon låg där på sjukhuset och hade verkligen gett upp all livsglädje såg man i ögonen på henne. Det skulle nog jag också göra i en liknande situation. Värsta mardrömmen. Ninnie väckte mig och jag gav välling och då när vi somnade om så fortsätter jag att drömma på samma dröm?! Jag fortsätter att gråta och ja, jag gråter i sömnen på riktigt. Det gör jag ofta. Då kommer en kollega till mig som också är en vän till båda mina bröder från ingenstans och säger åt mig att Nu får du fan kamma till dig. Sluta grina för sådär kan du inte hälsa på Nico. Hon mår redan tillräckligt dåligt. Jag fräste då åt honom att tror du hon uppskattar mer att folk hälsar på och försöker vara glada som om inget hänt?

Sen förtäljer inte sagan mer. Jag vaknade återigen alldeles rödgråten och det tog flera jäkla timmar på förmiddagen innan obehagskänslan lämnade mig. Jag har sms.at till henne och frågat hur hon mår och bett henne att inte rida på ett tag. Jag förstår mig inte på drömmar. Var får man allt ifrån?

 

Idag är det fredag och alla 4 barnen är hemma. Det är studiedag på skolorna. Jag hade en del planer för dagen men ingen har blivit gjord. Bella är hos en kompis. Linus har en kompis här. Småbarnen sover. Jag funderar på att ta en löptur på löpbandet men är så snorig så vi får se. Igår var det riktigt tungt att träna på Friskis. Om det berodde på förkylningen eller träningspasset låter jag vara osagt. Jag är inte jätteförkyld utan mer retande täppt och orkeslös. Nyser titt som tätt. Sova vore lockande.

 

I helgen har vi inga större planer. Jag borde plugga till högskoleprovet då det bara är två veckor kvar nu men jag betvivlar att det skulle hjälpa mig något nu såhär nära. Jag kommer nog vara den första som får minuspoäng som det känns just nu.

På tisdag börjar matten på allvar och varje fredageftermiddag är det studietid. På tisdagar är det genomgångar och på fredagar kan man komma bara för att räkna och ta hjälp om man kört fast osv. Jag och läraren kom överens om att det är bäst om jag kommer på fredagarna för på tisdagarna vet man aldrig om man är på samma ställe som där genomgången är i och med att det är distansstudier. Jimmy har fått pappaledigt alla fredageftermiddagar fram tills han går på semester så nu jäklar ska jag klara matten en gång för alla.

 

Nu har jag skrivit en halv novell igen så nu ska jag försöka göra någon nytta. Vad har jag bara inte bestämt mig för än.

 

Ha en trevlig helg!