Vissa dagar..
Somliga dagar känns det som att livet vill jävlas lite extra med mig. Idag är en sån dag.
Jag vaknade med huvudvärk. Ovanligt va? Har i alla fall lyckats lägga den med hjälp av piller på en uthärdlig nivå även om jag önskar den ville försvinna helt.
Jag bestämde mig för att jag och småbarnen skulle gå till Öppna Förskolan. Det var rätt längesedan vi var där. Jag packade ihop barn och matlåda så vi kunde gå hem efter att de ätit lagom till de skulle sova. Adrian blev eld och lågor när han insåg vart vi skulle. Men när vi väl kommer dit så är det nedsläckt men det står på dörren att öppettiderna är från 9 idag. Så jag går in och försäkrar mig om att de har öppet. Adrian har redan sprungit in och börjat leka. De hade stängt idag för de skulle till Vallby Friluftsmuseum på utflykt. SUCK! Varför kan ni inte sätta upp lappar på dörren om det så slipper man gå in i onödan frågade jag? Det höll de på med just då tydligen. En halvtimme efter att de redan skulle ha öppnat. Irritationen hos mig var ett faktum. Visst är det trevligt att de åker på utflykter men hade det åtminstone suttit en lapp på dörren hade vi sluppit Adrians största besvikelse. I fortsättningen så får väl jag lusläsa Facebook bättre för det är där de informerar om ifall de har andra öppettider och olika utflykter. Jag känner dock sällan för att följa med på sånt själv med två vilddjur.
På hemvägen gick vi förbi en lekpark istället så att barnen fick leka lite och Adrian glömde ju rätt snabbt bort att han nyss varit arg och besviken.
Barnen busade och lekte i tittut i denna lekstuga. Jag hade fullt upp med att kolla så att ingen av dem hade fingrarna emellan när den andra smällde igen dörren.
När vi skulle vandra hemåt så satte sig Adrian jättegulligt på den här bänken:
Jag tar upp min telefon ur väskan för att ta kort. Han hoppar ner och sekunden efter att detta kort är taget så glider telefonen ur handen rätt ner i asfalten. Vet inte hur jag lyckas. Något skal hade jag inte på för efter att jag fick det stora batteriet Jimmy köpte till mig förut så passade inte skalet längre. Så nu har jag en telefon med spräckt display och ena övre hörnet är helt intryckt. Värdsliga men otroligt jäkla irriterande saker.
Nu kan väl dagen bara bli bättre. Barnen sitter och ser på Nicke Nyfiken och den där matlådan jag tog med förut får de festa på ändå. När de somnat så vore det trevligt att lägga sig i solen en stund och lyssna klart på min podcast från p3-dokumentär om Tjernobylolyckan men istället så lär jag räkna matte.
När Jimmy kommer hem ska jag ha egentid på ica maxi. De har billiga vattenmeloner denna vecka och det har jag längtat efter sen förra sommaren. Det är något att se fram emot minsann.
Tjofräs!
Kommentarer
Trackback
