Camilla

Ett kort första utlåtande.

Igår var jag ute och sprang nästan 5,2 km.



Det kändes jättebra hela vägen igenom. Ja förutom i en mördarbacke i spåret men som tur är så är det nedförsbacke direkt efter.

Det bästa av allt. När jag kom hem och slappnade av så vågade jag knappt röra mig för jag vet att då brukar krampen komma. Meen, den kom aldrig. Jihaa!

Om det är en slump för dagen eller tack vare mitt nya kosttillskottsintag med bland annat massa magnesium vet jag inte. Jag väljer att tro det sista.

Klockan är snart 8 och Ninnie sover än. Rekord?! Adrian vaknade såklart i vanlig tid men han kör Nicke Nyfiken maraton på tv. Nya favoriten. Jag kan då ligga med täcke och kudde bredvid honom och mysa. Slumra lite. Så skönt.
Adrian är en riktig myskille. Älskar att ligga nära och kramas, pilla lite i mitt hår. Ville gärna somna och sova i vår famn när han var liten. Ninnie är raka motsatsen. Hon sitter aldrig och myser och har alltid bara accepterat att sova i sängen eller vagnen. Under inga omständigheter i knät. ;)

Man kan ju hoppas i alla fall ;)