Världens bästa ungar.
Morgonen här hemma började precis som igår. En Ninnie som gjort ner sig från topp till tå. Hon måste ha oerhört känslig mage. Antingen stenhård eller jättelös. Det verkar inte finnas något mellanting. För hennes skull är det bättre när det är löst för då lider hon inte på samma sätt, men det finns ju tyvärr inte en blöja som håller tätt. Jag ska nog bli blöjdesigner tror jag. Det är inte det ultimata sättet att vakna upp till som förälder, men vaknar det gör man kan jag tala om. Haha.
Jag är så imponerad av Ninnie. Hon är så jäkla duktig och utvecklas i en rasande fart just nu. Det händer massor och hon har blivit så stor mentalt sett på bara några dagar känns det som. Jätteofta när vi pratar med henne så härmas hon. I förrgår när jag frågade henne vart foten var så pekar hon på foten och säger tydligt DÄÄÄÄ! Det hade jag inte en aning om att hon kunde. Hon pekar även ut huvud, magen, vart blöjan sitter och oss alla här hemma. Ber man om en puss så får man en riktig blöt en, samma sak om man ber om en kram så får man en riktigt blöt puss. Nästan lika ju. Hon och Adrian leker mer och mer med varandra men oftast ska de bråka om samma sak. Det den ena har ska den andra ha, oavsett pris.
Den här jäkla bilen ska det ALLTID bråkas om!
Adrian är också rolig. Hans tal har också kommit i rasande fart och nu är det mer och mer meningar. Idag när han och Ninnie bråkade om Blixten Mc Queen här ovan så blev Adrian jättearg och ledsen för han inte fick ta den då hon hade den först. Då skriker han argt med tårarna sprutandes:
"Ninnie håva däääää!!!" och pekar emot hennes rum.
"Tycker du Ninnie ska gå och sova?" frågade jag.
"Jaaaaa!!" skriker Adrian.
Haha.. Det lät så roligt. Jobbigt att ha en lillasyster faktiskt.
Jag har inte ens varit utanför dörren idag. Har hunnit med en hel del ändå. Sprungit 3,2 kilometer på exakt 20 minuter. Helt färdig efter men jag hade nog orkat lite till om det inte vore för att jag blir så uttråkad. Det är skillnad på att springa inne och att springa ute. När man springer ute så tar man sig ju någonstans liksom.
Jag börjar få upp hastigheten litegrann men jag skulle aldrig orka hålla det i några längre distanser. Det är så tråkigt att hålla på fis-springa. Jag ska springa snabbt annars får jag ju hålla på i ett år innan jag kommer någonvart. Men får nog dra ner lite om jag ska klara mina 7 kilometer innan sommaren. Det är tur att det är ett bra tag kvar.
Nu ska jag gå och försöka få min son som vägrar att somna ikväll att sova. Tror ev att han håller på att bli sjuk. Han känns lite sådär halvvarm och har en hosta som inte låter trevlig. Han gick och la sig på eget initiativ men nu ligger han och gnäller och skriker så snart har han nog väckt sin syster.
Tjofräs!!
Kommentarer
Trackback
