Hjälp!

Ju mer dagarna går desto mer börjar jag oroa mig inför förlossningen.

Både Bellas och Linus förlossningar gick bra och ansågs ju vara normala men det enda jag minns ifrån dem är i princip hur hemskt det var. Hur ont det gjorde och hur hjälplös jag kände mig. Därför lovade jag mig själv att aldrig föda barn igen efter Linus. Under första året efter att han föddes kunde jag må riktigt dåligt bara av att se någon vara gravid och veta att personen skulle behöva gå igenom en förlossning.

När jag sedan blev gravid med Adrian så sa jag till barnmorskan tidigt att jag ville gå på Klara-samtal och prata/få hjälp med min förlossningsrädsla. Det gjorde jag och jag kan inte påstå att det gjorde att jag var mindre rädd men bara vetskapen av att det stod KLARAPATIENT med stora röda bokstäver på min framsidan av min journal gjorde ju att det kändes lite betryggande. Barnmorskan har ju skrivit i min journal nu med att jag är förlossningsrädd och att jag oroar mig över att inte hinna få smärtlindring.

I alla fall så gick ju Adrians förlossning över all förväntan och nu denna gång har jag känt mig rätt kaxig fram tills för ett tag sedan. Usch. Nu är jag såå rädd och nervös igen att jag knappt vet om jag längtar efter när det sätter igång eller om jag hellre går och är gravid för all framtid.

Ingen förlossning är den andra lik säger man ju. Alltså kan jag ju inte gå och hoppas på att den blir som Adrians. Jag är skitnervös över att det ska gå för fort då både Linus och Adrians gick rätt fort. Jag vill hinna få smärtlindring. Ge mig allt typ! Jag har ingen smärttröskel för fem öre.

Jag är som vanligt mest rädd över just när huvudet ska ut genom hålet. Den smärtan är inte att leka med och alla upplever det säkert olika men just för mig är det det värsta med hela förlossningen och inget man direkt kan få någon smärtlindring emot. Jag skulle ju verkligen uppskatta om de dessutom tror på mig om jag säger att jag är skitnödig denna gång. Så slipper Jimmy avlida av stanken ;) Haha!

Jaja. Det går säkert bra. Ut kommer ju något underbart men först ska den födas och tanken på det får mig att vilja gråta. Tänk om det bara kunde säga plopp och så var det klart sen.

Kommentarer
Postat av: Erika

Mellan mig och min syster skiljer det ett år och två månader och mamma säger att förlossningen med mig var den absolut lindrigaste av hennes fyra förlossningar, jag hoppas det blir så för dig också, lindrigare för att det är tätt :)
Och förlossningen kommer gå bra, det är jag säker på :)

2013-02-02 @ 01:08:03
URL: http://erikanaslund.blogg.se
Postat av: Carola

Kommer gå super bra babe! Du är nog en sån person som är gjord för detta! ❤

2013-02-02 @ 12:44:25
URL: http://carolalola.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0