Typiskt
Nätterna här hemma är inte roliga längre. Adrian vägrar att sova i sin egen säng. Han börjar natten där men ska över till oss efter bara någon timme ibland. Sen sover både han och jag oroligt. Det sparkas i ryggen, magen. häcken. Måste intensivmysa rycka/slita/dra i mitt hår. Jag blir tokig. Han försöker klättra upp o ska helst ligga på mitt huvud. Dessutom har vi bara en 160 cm säng och Jimmy tycker absolut inte vi behöver bredare. Blir spännande när nästa barn kommer om v inte fått ordning på detta. Spännande även att jag får svårare och svårare att hitta en ställning att sova i då magen är ivägen. Magsova går inte längre och jag sover allra helst på mage. Inatt vaknade han till av Jimmys klocka vid 4. Sen snörvlades och hostades det till klockan blev 6:30. Vi kör en förkylning igen. :( Då somnar den lilla skitungen lagom tills jag måste gå upp och få Linus till skolan och sover till 8. Det var inte igår. Han har tiden inställd på ca 6 annars. Positivt är ju att han verkar pigg och glad nu i alla fall trots snorandet.Jag behöver råd på hur man får honom att acceptera sin säng. Att låta honom ligga och skrika och somna av utmattning vägrar jag. Funderar på att ta bort spjälsängssidan och ställa in sängen i hans rum med en av våra extra 90 madrasser bredvid. Då kan man ligga där när han vaknar och sedan ta bort den när/om han accepterar sin säng. Tål att tänkas på.
Kommentarer
Trackback
