Tiden springer iväg.

Som rubriken lyder så springer dagarna iväg.

Adrian växer och utvecklas så det knakar om det. Vi hinner inte med här hemma. Ena dagen ställer han sig upp och nu börjar han så smått att gå efter möblerna. Tyvärr inser han inte sina begränsningar så idag släppte han och försökte gå men det slutade ju såklart med platt fall. Är rädd att han kommer slå sig halvt fördärvad. Det är till att ha bråttom i livet. Viljan hans är det då inget fel på. :)



Nu har i alla fall äntligen sommaren kommit. Hur skönt som helst. Det mesta känns lite lättare när det är fint väder. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. Nåt sånt säger man väl?

Vi ska nog ta oss mot Ikea tänkte jag. Vi behöver ha något slags solskydd till Adrian. Ett tält eller ett parasoll. Inte för att han kommer sitta kvar, men ändå.
Solen är riktigt stark nu alltså. Igår var vi bara ute kortare stunder. Jag var insmord med solskyddsfaktor, inne flera timmar mitt på dagen och satt mycket i skuggan med Adrian. Någon liten stund var jag i solen medan han sov. Ändå har jag fått färg och märken efter linnet. Genast känner jag mig fräschare. Men jag vägrar bränna mig. Bättre att skynda långsamt på brännan i så fall.

Nähe. Ta tag i dagen då kanske.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0