Mammig.

 

Här ser ni världens mammigaste kille.

Skeptisk till nya människor har han varit länge men nu blir det bara mer och mer.
Bara jag går runt hörnet idag blir det skrika av. Det är väl den åldern nu när de upptäcker att mamma faktiskt kan försvinna.

Charmigt på ett sätt, att han faktiskt känner igen och känner trygghet hos mig. Apdrygt på ett annat sätt när jag inte ens får hämta nåt i köket utan ett frustrerat illvrål.


 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0