Separationsångest deluxe.

Inatt tänkte jag att Adrian skulle sova i sin säng. Han brukar sova bredvid mig på ett täcke som vi vikt ihop 2 gånger i vår 160 cm breda säng. Som en egen liten säng i vår säng = inte så mycket plats åt mig och pappan.
Hans spjälsäng står i ett hörn i sovrummet, så har vi skjutit in vår säng emot den så har han legat emellan mig och sin säng på sitt täcke. Inte så snygg möblering kanske men vem bryr sig. I början låg han emellan oss men Jimmy hade en förmåga att låta väldigt mycket, väldigt nära honom då så han sov rätt illa.

Meen jag har sån fruktansvärd separationsångest. Helt sjukt och jag känner mig jättelarvig. Vill bara lyfta över honom till mig fast han inte ens ligger en meter bort. Varje gång jag vaknar på natten måste jag känna om han andas. Skitjobbigt med denna ständiga oro! Såhär nojig var jag inte med Isabelle och Linus.
Jag tycker det är så mysigt att ligga nära honom. Han sover bra. Jag bryr mig inte ifall vi ligger trångt. Jimmy har inte heller klagat. Så varför gör jag detta?? Jag vet inte. Det känns bara som att jag måste. Blä!

// Världens hönsigaste mamma.

 

Goding!

 


Kommentarer
Postat av: Rosanna

Åhh vad jag känner igen mig i de du skriver fast för oss handlar de om att Gabriel ska byta till eget rum. Vi vet inte när de blir, inte än, men jag vet ju att han ska.. Usssch blir så orolig. Vill ha honom i spjälsängen i samma rum ju. Ett litet tag till iaf

2011-11-27 @ 01:32:54
Postat av: jessamy

Det viktigaste var jag hur han sov? Sov han ok i sin spjälsäng så låt han göra det. Gjorde han inte det så låt han sova med dig. Men jag vet hur det är. Så jobbigt.

2011-11-27 @ 06:34:36
URL: http://jessamys.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0