Klara - samtal
Idag hittade jag ett brev på diskbänken som jag inte har en aning om när det kommit. Antingen i veckan när jag legat sjuk och Jimmy tagit in posten eller när vi var på Rhodos och Thomas tog in posten.
Där fanns i alla fall en kallelse till ett Klara samtal. Tack!! Barnmorskan min hade nämligen sagt att risken finns att inte hinner gå på nåt samtal under sommaren för då är det barnmorskebrist och då prioriteras sånt här såklart bort vilket jag förstår till 100 %
Jag börjar mer och mer fundera över det här med förlossningen och blir mer och mer rädd. Visst har jag fött 2 barn tidigare och det har gått bra men jag är ändå sjukt rädd den här gången. Flera år efter att jag fick Linus drömde jag mardrömmar om att jag helt plötsligt låg på förlossningen och det var dags att föda och då har jag gripits av PANIK!!! Gissa om det vart skönt att vakna då.
Det var hemskt med Bella. Fortare gick det med Linus men jag minns det i alla fall som fruktansvärt och som någon slags bekräftelse på att det var så hemskt som jag mindes det med Bella och 100 gånger värre. Jag tillhör alltså inte skaran som tycker det är underbart och döhäftigt att föda barn. Inte ens när det är klart. När Linus just kommit ut minns jag att jag bara ville att någon skulle ta honom så jag slapp se honom.
Klara - barnmorskorna får man alltså träffa för att gå igenom och bearbeta sin förlossningsrädsla. Jag vet att under mina tidigare förlossningare så har jag liksom tappat kontrollen över mig själv och helt gripits av panik när det gjort som mest ont. Denna gång tänkte jag försöka undvika det. Så jag antar att vi ska försöka lägga upp någon slags plan över förlossningen med smärtlindring osv. Om inte annat så känns det skönt att det finns dokumenterat att här kommer en som är förlossningsrädd. Därinne kanske man behöver vara lite extra.. Vad vet jag.
Att önska mej ett snitt finns liksom inte på världskartan. Kan och får man föda vaginalt ska man göra det anser jag. Tror inte det är det minsta lättare att bli snittad. Det bästa för både mig och bebisen är att födas vaginalt. Snittas man kommer ju liksom smärtan i efterhand i stället och jag skulle aldrig vilja genomgå en stor bukoperation bara för att jag är rädd för smärtan.
På tisdag ska jag dit. Lite nervöst men samtidigt skönt att prata med någon om det. Även om det känns som att tiden går långsamt, så för var dag som går så är vi en dag närmre förlossningen..
