Förlossningsrädsla!!

Jag är rädd!

Rädd för att föda barn.
För varje dag som går så är det en dag mindre till förlossningen så det är väl ganska naturligt att jag tänker mer och mer på hur det ska gå. Det kommer säkert gå jättebra men jag måste ändå gå igenom det. Jag vill inte men jag måste. Jag måste ner i helvetet och vända känns det som just nu. Säkert överdrivet enligt många men jag känner så.

När jag tänker på mina tidigare förlossningar ser jag nog inget nästan positivt. Visst, jag fick mina underbara älskade ungar och jag skulle gå igenom det hundra gånger om för deras skull. Självklart!
Jag längtar ju såklart efter att träffa bebisen. Se hur han eller hon ser ut, om det är en kille eller tjej, Vad den passar att heta osv. Jag är jätteglad över att vi ska bli föräldrar. Får nästan dåligt samvete när jag läser vad jag själv skriver men det är vad jag känner. Jag är rädd!

När man ser på tv tex, eller hör folk prata om det så verkar det ofta som att så fort bebisen är ute och man får upp den på bröstet så är allt glömt. Det har aldrig jag upplevt. Vet inte riktigt vad jag kännt men inte himlastormande lycka i alla fall. Jag vill känna så den här gången. Jag vill minnas förlossningen som något positivt och inte som ett stort skräckmoment i mitt liv.

När vi var på Klara samtal frågade barnmorskan mig om jag kunde se vårt liv efter förlossningen. Alltså om jag kunde tänka mig livet efter att bebisen kommit och att jag då skulle ha gått igenom förlossningen. Självklart svarade jag. Idag är det inte lika självklart. Kanske för att det egentligen inte är såå himla lång tid kvar nu. 
Idag om jag tex tänker på vår flytt så tänker jag "Då måste jag ha gått igenom förlossningen först" Allt som jag tänker på som jag vet kommer att ske efter förlossningen gör mig rädd. Bara att vara ute och gå med barnvagn tex. För jag måste gå igenom det först. Jag stannar upp i tankarna och tänker "Jag måste gå igenom värkarna och jag måste trycka ut huvudet genom det alldeles för lilla hålet och känna den jävligaste smärta jag någonsin varit med om först"

Jag blir frustrerad och känner mig nästan arg när folk säger till mig att de lätt skulle göra om det igen. Det är ju så häftigt. Det går ju så snabbt över. Man glömmer så snabbt. Det kommer att gå så bra, osv osv. Man får nåt alldeles underbart för smärtan:
Jag veet!
Men jag måste gå igenom det först och det skrämmer skiten ur mig!

Jag börjar faktiskt längta lite tills jag ska på Klara samtal igen. Sist var jag i vecka 24+0 och nu ska jag dit igen i ca 36+0. 4 veckor kvar. Det känns denna gång som jag mer kan förstå att jag faktiskt ska gå igenom en förlossning igen. Inte lika lätt när man hade så långt kvar. Fast hur mycket jag än går och pratar med någon Klara-barnmorska måste jag i alla fall gå igenom det igen.. Men den här gången ska vi väl mer lägga upp en plan för smärtlindring och så.

Kan man inte bara beställa bebis på posten??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0