Hormonellt kaos!
Idag är min hjärna i uppror. Somliga inklusive jag själv skulle nog skylla på hormoner vilket inte gör själva känslan jag har mindre jobbig.
Allt känns bara skit idag. Vet inte hur jag ska förklara. Tårarna rinner fast jag knappt vet varför. Jag är så trött, och har fruktansvärt ont i ryggen. Har kramp typ i bröstryggen vilket nästan gör det jobbigt att andas. Haft så sen igår kväll och det vill inte släppa.
Jag saknar mina barn. Så det värker ända in i märgen.
Bebisen i magen. Tänk att man kan längta efter något med så skräckblandad förtjusning. Jag längtar tills bebisen är här men jag tror mycket av mitt mående gör att jag tänker på förlossningen som nu faktiskt inte är så långt bort förmodligen. Både medvetet och undermedvetet. Ska på Klara-samtal imorgon. Ska bli skönt att få prata av sig lite med någon som är expert inom området. Minsta lilla motgång angående vad som helst, o tårarna bränner och jag tänker "Jag vill inte föda barn"
Har haft min mamma med på både Bella o Linus förlossning. Denna gång ska hon inte vara med. Jimmy vill inte det och anser att ska hon vara där så behöver inte han vara det. Jag skulle verkligen vilja ha henne där.. Har fått många kommentarer från folk som sagt att de inte fattar hur jag har kunnat vela ha min mamma med. Jag vill det. Så är det bara. Gör inte att jag litar på Jimmy mindre, men mamma är ändå alltid mamma.
Ikväll ska jag simma med Linnea är det bestämt sen länge. Jag gissar på att jag kommer basta mer än simma. Men det ska bli skönt att komma hemifrån o tänka på nåt annat än allt som flödar i min hjärna just nu.
