Massa text kommer här:

Det här inlägget kommer förmodligen ingen orka läsa igenom, men jag skriver mest för min egen skull.  

Jag är lite upprörd. Ganska ordentligt.
Har inte orkat dra hela storyn här i skrift och det känns som jag bara gnäller men jag orkar inte bry mig. Ska ta det lite kort.

Jag har fortfarande inget sjukintyg från förra veckan. Jobbade 50 % måndag och tisdag (efter mycket om och men med företagsläkaren/sköterskan)  sen så kom jag överens med min chef om att stanna hemma då jag inte kände att jag klarade av det.
På måndagen den 10 maj hade jag ju blivit lovad av en sjuksköterska hos företagsläkaren att hon skulle snacka med läkaren om en tid till mig och så ville hon ha in mig på ett rehabmöte på jobbet i måndags. Jag hörde inget på hela veckan, inte min chef heller. Min chef hävdar att detta får de fixa retroaktivt på något sätt, med sjukintyget alltså. Det måste ju finnas mer än en överbokad läkare som kan sjukskriva folk. Kan ju tillägga att min familjeläkare inte vill sjukskriva mig för han menar på att det är bättre om en läkare sjukskriver, så att det blir sjukintyg från flera olika läkare och företagsläkaren började ju.

Jag har känt mig så jävla frustrerad. Inte nog med att jag inte har en aning ifall jag kommer få nå pengar från Försäkringskassan, just nu är jag inte ens sjukskriven. Tur i oturen att Linus blev sjuk just nu. Denna vecka vabar jag.

I måndags ringer denna läkare i alla fall upp mig. Då hade jag naturligtvis glömt mobilen i bilen utan att ha märkt det. Han lämnade ett obegripligt meddelande om att han inte ens visste varför han ringde mig i princip, bara att han blivit tillsagd att göra det.  Jag ringde upp honom igår och han sa ganska otrevligt att någon sagt att jag var inbokad hos honom nu i måndags, men det var jag inte. Detta hade ju inte jag heller hört nåt om. Han sa även att han inte visste vad jag blivit lovad men att jag skulle ringa upp sköterskan så fick hon försöka få in mig på en tid hos honom nästa måndag.. Bara 2 veckor efter jag det att jag behöver ett sjukintyg ifrån. Han hade ingen möjlighet att få in mig den här veckan. Då brast det liksom för mig. Jag vart skitledsen och sa till honom att nu har jag fan fått nog av detta flängande fram och tillbaka mellan människor som inte vet någonting. Då mjuknade han till och sa att det var tråkigt att jag kände så men eftersom han inte visste någonting och ville göra ett proffsigt jobb, inte bara sjukskriva mej utan en undersökning. Jag förstår honom också. Men det ingen verkar förstå är ju att jag vill ju för fan inte bara ha hjälp att bli sjukskriven. Jag vill ha hjälp med ryggen, att bli bra! Jag vill ju för fan jobba. Ganska frustrerande o sitta hemma o inte ha en aning om ifall man får nå pengar eller inte.. Det lutar ju åt inte.

Ringde återigen till den här sköterskan som säger "Åh, vad bra att du ringer, jag ska försöka få in dig på en telefontid med Olof idag" *suck o stön* Jag hade ju liksom redan blivit skapligt avspisad av honom 5 minuter innan. Förklarade läget och hon sa att hon skulle boka in mig på en tid på måndag och sen skulle hon ringa upp. Hon ringde upp efter 10 minuter och säger att han är fullbokad nästa måndag också så hon måste prata med honom, om en tid men han satt med en patient nu så hon skulle haffa honom efteråt och sen ringa upp. Behöver jag säga att hon inte gjort det 1,5 dygn senare? Jag blir så jävla trött, arg, ledsen och förtvivlad.

På lördag ska jag gå till jobbet. Jag ska jobba mina timmar. 6-15. Det är väl lika bra att knäcka ryggen totalt så att jag blir sjukpensionär eller nåt sen då. Jag orkar inte mer nu.

Just nu känns det även som att någon kört ett rivjärn i halsen på mig. På med skiten bara!

Jag känner mig otroligt positiv.. Bättre lycka i nästa inlägg!


Kommentarer
Postat av: Sanna

Åh, lilla vännen. Vet precis hur det är med att få sjukintyg och att kämpa med läkare, försäkringskassa och allt jävelskap. Min syster har den kampen efter många år och får hoppa fram och tillbaka mellan läkare som inget vet något om hennes sjukdom. Hur många gånger remisser har tappats bort har hon tappat räkningen på. Det är skrämmande idag - i Sverige, att sjuka människor behandlas så illa och som om de vill vara sjuka. Hoppas allt ordnar sig för dig.



Ja, det där med duktiga barn är så personligt. Jag var väldigt tyst i skolan och fick ingen hjälp hemifrån varken med läxor eller att skapa sociala kontakter med andra barn. Jag tror det är just därför jag uppskattar så mycket att min dotter älskar skolan, är social, har kompisar, är bestämd - jag blir mäkta stolt över hennes kompetens. Jag kan nästan få lite dåligt samvete ibland att jag inte uppmuntrar den där kreativa ådran hon har på hemmafronten för ibland blir hon så rastlös. Hon skulle behöva mer tid med mig då vi spelar spel, läser böcker och gör sysslor där hon utvecklas men hennes lillebror stör mycket av den tiden. Men han blir snart stor han också. Mest av allt är det en lättnad för mig som mor att mina barn inte mår dåligt i skolan och är utanför. Då skulle nog min egen skolångest blossa upp.

Ha det så gott hela helgen. Ser ut att bli varma dagar.

Kram!

2010-05-20 @ 12:04:26
URL: http://www.sannamarie.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0