Camilla

Here we go again! Var iofs rätt längesen nu jag kände mej så totalt nere när jag lämnade ifrån mej ungarna men det går väl i vågor. Kände redan igår kväll en olustkänsla tränga sig över mig för jag vill, vill, VILL inte vara utan barnen i en vecka. Men jag måste bita ihop. Vädret idag gör det inte direkt lättare heller. 
Bella var inte så överdrivet sugen hon heller fick jag för mig. Hon kom hem igår när de kom hem från Rättvik för det var ju ändå trots allt min vecka. Hon frågade "Mamma, varför fick pappa låna mig i 3 nätter, och du bara en förut?" Ja, det blir ju inte riktigt rättvist men tyvärr sätter ju mitt jobb käppar i hjulen för de helgerna de är hos pappa om vi skulle behöva byta. Slutar 23 på fredagen och börjar 06 på måndagen. Lördag till söndag är enda natten jag kan "låna" dem den helgen de skulle vart hos pappa.
 

Idag är det då tänkt att jag ska börja jobba igen efter sjukskrivningen. Känns ju sådär kan jag erkänna. Visst ska det bli skitskönt att komma ut och träffa arbetskompisarna igen som man saknat och att få göra nåt annat än att sitta hemma. Det som tynger mig lite är att nu har jag varit hemma i nästan 4 veckor för ryggen och idag ska jag tillbaka. Pang på. Jobba heltid. Jag får inte anpassa ordrar till de lite lättare utan jag ska köra fullt ös igen. Jag kan säga att min rygg är inte bra heller. Långt ifrån.
Pratade med Previa imorse (företagsläkarna) De ska se om de kan få till så jag ska gå 50 % första veckan. Läkaren var inte där så sköterskan skulle återkomma till mig under dagen. Får väl se hur det blir då. Vore ju skönt att mjukstarta i alla fall.

Har hittat en utbildning som jag så gärna vill söka som börjar i augusti i år. Sista ansökningsdag är 1/6. Jag vet inte om jag har råd. Visserligen handlar det bara om 60 veckor på csn men det är ändå 60 veckor. Vet inte om varken jag eller Jimmy är så sugen på att jag ska leva på honom under tiden. Jag ska nog skicka in ansökan i alla fall, sen om jag nu överhuvudtaget ens skulle komma in så får man väl ta ställning då.